en bra helg måste inte vara i stan
men ihelgen har hela familjen varit där,måste säga att vädret har varit älskat!
igår for vi ut med två packade skotrar och en släde ut på isen och sedan hittade vi en liten mysig plats bredvid hamnen där vi gjorde upp en eld och gjorde lunch.solen lyste så man fick tårar i ögonen,det blåste lite lätt sådär..
man satt på fällen i snön och njöt och hande riktigt trevligt.när det passade oss gav vi oss ut och slängde oss och gled runt på den blanka isen.vissa stunder låg man ner och bara blundade och verkligen kände hur skönt det var att bara vara,bara vara här,känna lugnet och bara vara för engång skull..
men nu är man på hemma på ersboda,sitter här och fixar lite på datorn,och precis som jag gör här.
jag uppdaterar lite här vars.ska ta och lägga upp en bild på mitt ny färgade och slingande hår som vi också hunnit med att göra i helgen.både jag och min syster har fått en ny fin färg på håret jämfört med förut..
äntligen sker det lite förändringar på mitt hår,har ungefär haft en decimeters utväxt från jag fixade mitt hår senast.kan med helat hjärta säga att det var ett bra tag sedan,två år kanske? nja..men nått sånt!
klockan har precis tickat förbi halv två och det betyder att mamma snart kommer hem med bilen så vi kan fara ner ensväng på stan och titta lite på skor och så.sedan klockan tre har p93/94? match sedan klockan fyra så har p95 match mot holmsunds p96.så det blir nog att sitta på ersäng ett tag i eftermiddag med linnéa och någon till kanske.kan nog bli rätt så trevligt..
sedan vid fem så kommer det bli ännu trevligare för då är det go middag här hemma.farfar min bjuder på kina mat och liknande!
på återseende, eran felicia.
Vill jag lova att jag kommer göra, noll respekt för den där killen nu mera! Usch....
Läste någonstans att en kille dött på planen. Några dagar senare fick jag veta att han dog i ganska så exakt samma sak som jag haft. Då bröt jag ihop. Jag och Mamma höll på laga mat då hon berättade det, jag släppte allt, gick in i mitt rum och satt helt stum medans tårarna rann utan att jag reagerade. Jag var ganska så tyst ett bra tag utan reaktion. Allt som var i min skalle var tillbaka blickar och bilder från allt jag varit med om. Då jag svimmade i luleå, alla sjukhus besök, beskeden. allt! Det där kunde varit jag, det var nära flera gånger att vara jag! Mot alla odds och mot min vilja (hade först ingen lust) är jag tillbaka på planen. Men inte fan är det bra för det och jag kan inte ge allt. Började med halva träningar, mer och mer. Från början frågade andreas alltid om jag skulle vila men senare (rätt tidigt) så antog han nästan att jag skulle vara med på allt och körde stenhårt. Jag börjar nu få yrsel och är mycket trött ofta och har andra problem som jag inte orkar gå in på. Men han verkar inte ens bry sig det minsta. Han antar att jag ska ge allt som alla andra. FEST JAG VARIT NÄRA PÅ DÖ FLERA GÅNGER OCH MITT HJÄRTA ÄR INTE FRISKT! och blir sur på mig om jag inte kan träna eller ge allt. jag blir lättare sjuk och har mindre ork... inte fan bryr han sig, nejnej. han vinna och gå upp i 2an! det är hans mål oavsett om vi spelare har roligt eller dör på resan dit. han ska dit och så är det bara. ah, jag kommer inte klara av att spela i ett lag (hur underbara spelarna än är) där jag inte ens kan snacka med min egen tränare. blivit kallad till två senaste matcherna där jag suttit bänk och inte ens varit i tredje femman utan ENSAM suttit bänk. jävlas han eller har han en tanke med det? Om han inte ens tar in tredje, varför finns jag där som inte ens är i någon femma alls? och då till och med en tjej med bruten tå får spela i tredjefemman och inte jag... då undrar man ju om jag är otroligt jävla dålig eller om han rent av bara hatar mig rakt igenom. Skulle aldrig vara där jag är idag om jag var dålig så lutar mot det sista, tråkigt nog.
