vad ska man kalla det? jag säger,otur i turen..
varendra dag,varja morgon, vara timme,varje minut,varje sekund.
hur ska jag säga det.? känner mig rent otrygg,rädd,besviken och förbannad!
har ni ingen hjärna att tänka med själv? ...man börjar ju undra..
ni ska veta att det är inte kul att vakna upp på morgonen,att känna,åh inte nu igen,jag kan sova ett tag till.
det är precis så jag känner just nu. och det är inte bara det,det händer tusen andra saker som trycker ner en,
saker som jag inte ens skulle ha reagerat på om det inte vore som det är..
vet inte vad jag ska berätta, hur mycket jag än försöker,hur mycket jag än pratar med er så sker ingen förändring.
vad ska jag mer måsta säga!?
det känns inte värt att berätta nått när det inte blir någon förändring,så nu skiter jag i,allt blir bara sämre.



nu blire städning sen sägen och pusta ut.
pussar eran felicia.